Westlunds farväl till ungkarlslivet

De senaste månaderna har jag hjälpt en amerikan, Brody Edlund, bosatt i Anoka, Minnesota, att komplettera sitt släktträd. Det har gått till så att Brody, medelst E-mail skickat de uppgifter han haft. Uppgifter som jag kollat och sedan vid behov korrigerat, och så har det förflutit fram till dess jag kunnat framställa en komplett antavla över fem generationer. Det har övervägande handlat om Skorped då Brodys far – och morföräldrar kommer därifrån. Brodys farfar, Erik Ersson Edlund, emigrerade 1894 och hans morföräldrar, Johannes Nilsson Westlund och Märta Kristina Nilsdotter lämnade Sverige vid midsommartid 1910.

Släktforskning handlar ju mycket om att att studera husförhörslängder, söka och registrera födslar, födelseorter, vigslar och dödsfall. En nog så intressant uppgift, som i längden kan bli aningen enahanda, om man inte bland anorna hittade personer som plötsligt gör forskandet både roligt och spännande.

Som nu detta med Westlunds farväl. Spelmannen Erik Ersson Sundberg var bonde i Byvattnet. Jakob Jakobsson Byström Brodys morfars kusin, baptistpastor, riksdagsman och författare skrev följande om Sundberg och hans musik i tidningen ”Såningsmannen” den 14 maj 1938.

”Om min hembygd Skorped i Ångermanland har jag under de senare åren skrivit åtskilligt, som införts i flera tidningar i hemprovinsen. I en artikel skildrades bonden Erik Sundberg i Byvattnet, Skorped. Han var född i början av 1800-talet. Till Erik Sundbergs utbildning hörde att han lärde sig spela fiol. Vem han lärt det av , är mig obekant, men troligtvis spelade även hans fader fiol. I Sundbergs hem tonade stundom psalmer, visor och en del fantasistycken. Ett av de senare fick namnet ”Westlunds farväl till ungkarlslivet”. I byn fanns nämligen en torpare, som hette Nils Westlund och det var honom Sundberg ägnade denna musik. Ej sällan kom Westlund till Sundbergs för att höra stycket föredragas. Musiken behagade honom mycket. Jag har hört det flera gånger och har det intrycket av det, att hade det funnits någon musikbildad person, som satt det på papperet, hade det säkerligen nu funnits i någon populär samling folkmelodier.

Att höra Sundberg spela fiol var en stund av vederkvickelse”
”Fem år ha gått sedan detta var synligt i en ångermanländsk tidning. Helt nyligen fick jag mig tillsänt det notstycke som här är infört. Det är nedtecknat av en Erik Sundbergs sonson vid namn Nils Sundberg, Lännäs, Skorped vilken också är fiolspelare. Musikstycket har bevarats i släkten. En son till gamle Sundberg, vilken son ännu lever, känner igen detsamma och säger att det är av hans fader. jag har visat noterna för en lärare vid Musikaliska Akademin och han uttalade sig ganska erkännsamt om kompositionen, som han kallade gånglåt”. Så långt Jakob Jakobsson Byström!

Torparen i Byvattnet, han som Sundberg tillägnade sin låt, var Brodys morfarsfar, Nils Jakobsson Westlund 1826 -1903. Han gifte sig 28 år gammal, 1854, med Märta Olofsdotter från Lännäs.
Brody blev jätteglad när han fick veta det här och han lovade att från och med i år ska ”Westlunds farväl till ungkarlslivet” vara ett återkommande musikaliskt inslag vid släktens reunions” i Minnesota.